Långsiktigt sparande i ETF:er – varför överväga strategier med låg korrelation?

Att investera långsiktigt i börshandlade fonder (ETF:er) är ett enkelt sätt att ta del av aktiemarknadens tillväxt. Men även en portfölj som innehåller aktier i hundratals bolag kan falla kraftigt i värde när börsen vänder nedåt.

I takt med att ditt investerade kapital växer förändras också frågorna du behöver ställa dig. Det handlar inte längre bara om ”Hur kan jag få högre avkastning?”. En minst lika viktig fråga är: Är min portfölj alltför beroende av hur aktiemarknaden utvecklas?

Det betyder inte att du behöver överge dina ETF:er. Däremot kan det vara värt att undersöka om andra avkastningskällor, särskilt strategier med låg korrelation till aktier, kan bidra till en bättre riskspridning.

1. ETF:er sprider risken mellan bolag – men inte nödvändigtvis marknadsrisken

Aktie-ETF:er minskar risken som uppstår när kapitalet är koncentrerat till ett fåtal bolag. Om portföljen huvudsakligen består av aktie-ETF:er är den däremot fortfarande starkt beroende av utvecklingen på aktiemarknaden som helhet.

En ETF som följer stora amerikanska bolag och en teknik-ETF kan exempelvis följa olika index. Ändå påverkas båda ofta av samma ekonomiska faktorer, som räntor och konjunkturutsikter. Vid ett brett börsfall kan de därför tappa mycket i värde samtidigt.

Att äga flera ETF:er innebär inte automatiskt att portföljen har flera oberoende avkastningskällor.

Historiska maximala nedgångar för välkända ETF:er

Maximal nedgång, även kallad max drawdown (Maximum Drawdown, MDD), visar hur mycket en investering som mest har fallit från en tidigare topp till en efterföljande botten under en viss period.

Historien visar att även brett diversifierade aktie-ETF:er har drabbats av värdefall på över 50 % under stora börskriser.

Jämförelse av historiska maximala värdenedgångar för ETF:erna SPY, QQQ, VOO och Taiwan 0050

Perioder med de största historiska nedgångarna: SPY (2007–2009), QQQ (2000–2002), VOO (2020) och Taiwan 0050 (2008).

Om underlaget: Diagrammet visar ungefärliga maximala nedgångar för respektive ETF sedan fondens start. Mätperioderna skiljer sig åt, och resultaten kan variera beroende på hur utdelningar hanteras, hur ofta kursdata registreras och vilken beräkningsmetod som används. Siffrorna bör därför inte användas för att direkt rangordna fondernas risknivåer.

Den största nedgången i en ETF:s egen historik behöver inte vara den största nedgång som dess underliggande marknad någonsin har upplevt.

VOO är ett tydligt exempel. Fonden lanserades 2010 och har därför ingen egen handelshistorik från finanskrisen 2008. S&P 500-indexet, som VOO följer, drabbades däremot av en betydligt djupare nedgång under den krisen. Den historiska utvecklingen går att studera genom äldre indexdata eller genom SPY, som har funnits under en längre tid.

Samma begränsning gäller Taiwan 0050, som lanserades 2003. Fondens faktiska handelshistorik omfattar därför inte tidigare kraftiga nedgångar på den taiwanesiska aktiemarknaden. När en stor börsbubbla sprack i Taiwan 1990 föll exempelvis aktieindexet TAIEX med omkring 80 %. Det var en historisk nedgång i marknadsindexet, inte en faktisk eller simulerad nedgång för ETF:en Taiwan 0050.

Slutsatsen är viktig: En kortare historik, där vissa stora börskriser saknas, betyder inte att fonden är mindre sårbar för kraftiga marknadsfall i framtiden.

För att bedöma riskerna i en ETF bör du därför inte enbart titta på fondens egen utveckling. Det är också klokt att undersöka hur den underliggande marknaden har betett sig genom längre ekonomiska cykler.

Inget av detta förtar fördelarna med långsiktigt ETF-sparande. Det belyser bara en viktig skillnad: Hur hög avkastning en investering ger över tid och hur stora förluster investeraren måste klara av på vägen är två olika frågor.

För den som har byggt upp ett betydande kapital, närmar sig pensionen eller planerar regelbundna uttag kan en djup nedgång innebära mer än en tillfällig värdeminskning på kontot. Den kan också påverka ekonomiska beslut och tidsplaner.

Därför är det relevant att fråga sig: Kan andra avkastningskällor göra portföljen mindre beroende av aktiemarknadens utveckling?

2. Vad kan strategier med låg korrelation tillföra?

Det intressanta med en strategi som har låg korrelation till aktier är inte att den kan förutse nästa börskrasch. Den möjliga fördelen är att den kan skapa avkastning som inte är helt beroende av stigande aktiekurser.

Låg och negativ korrelation – vad är skillnaden?

Korrelation beskriver hur nära avkastningen från två investeringar samvarierar.

Korrelationskoefficienten (Correlation) varierar mellan -1 och +1. I praktiken är det användbart att skilja mellan tre situationer:

Positiv korrelation (nära +1): Avkastningen tenderar att röra sig åt samma håll. Båda investeringarna stiger eller faller ofta samtidigt.
Låg korrelation (nära 0): Det finns inget tydligt och stabilt linjärt samband mellan investeringarnas avkastning. När den ena stiger kan den andra stiga, falla eller ligga nästan stilla.
Negativ korrelation (nära -1): Avkastningen tenderar att röra sig åt motsatta håll. När den ena investeringen stiger tenderar den andra att falla.

Låg korrelation är inte samma sak som negativ korrelation.

För dig som investerar i aktie-ETF:er är den skillnaden särskilt viktig.

En strategi med låg korrelation ger inte automatiskt vinst varje gång börsen faller. Det betyder i stället att strategins avkastning inte konsekvent följer aktiemarknadens riktning.

Aktier och en kvantitativ handelsstrategi kan förlora i värde samtidigt, även om deras historiska korrelation har varit nära noll. På samma sätt innebär en historiskt negativ korrelation ingen garanti för skydd vid varje marknadsnedgång.

Den möjliga nyttan ligger i att kombinera avkastningskällor som inte alltid rör sig likadant, snarare än att förvänta sig att en investering ska kompensera för varje förlust i en annan.

Hur kan låg korrelation minska portföljens volatilitet?

Jämförelse av årlig portföljvolatilitet vid olika fördelningar mellan en aktie-ETF och en strategi med låg korrelation

Vi kan ta ett hypotetiskt exempel med två investeringar:

Aktie-ETF: Årlig volatilitet på 20 %.
Alternativ strategi: Årlig volatilitet på 15 % och en korrelation på 0 med ETF:en.

Om hela kapitalet investeras i aktie-ETF:en blir portföljens årliga volatilitet 20 %.

Med dessa antaganden skulle en fördelning på 80 % i ETF:en och 20 % i den alternativa strategin minska volatiliteten till cirka 16,3 %. Med 60 % i ETF:en och 40 % i den alternativa strategin skulle den sjunka ytterligare, till omkring 13,4 %.

Hur kan den totala risken minska när man lägger till ännu en investering som också svänger i värde?

Förklaringen är att portföljens risk inte bara beror på hur mycket varje enskild investering varierar, utan också på hur investeringarnas avkastning rör sig i förhållande till varandra.

Om två investeringar inte alltid stiger och faller samtidigt kan en del av deras rörelser ta ut varandra. Den samlade portföljen kan därmed få mindre värdesvängningar.

Det är den potentiella diversifieringseffekten som gör strategier med låg korrelation värda att undersöka.

Siffrorna i diagrammet är dock enbart ett matematiskt räkneexempel utifrån bestämda antaganden. De visar inte faktiska resultat från någon handelsstrategi. Lägre volatilitet garanterar varken en mindre maximal nedgång eller högre avkastning.

I en verklig investeringssituation måste du bedöma om den nya strategin faktiskt förbättrar portföljen när avkastning, avgifter, handelskostnader och risker vägs samman. Den nya tillgångsfördelningen behöver också passa dina ekonomiska mål.

Målet behöver inte vara att hitta investeringen med högst avkastning. Det kan vara viktigare att bygga en portfölj där olika avkastningskällor kompletterar varandra.

3. Långsiktig avkastning är viktig – men stora förluster måste också hanteras

Årsavkastning är ett användbart mått på hur en investering har utvecklats, men det ger inte hela bilden. En annan fråga förtjänar minst lika stor uppmärksamhet: Hur mycket måste portföljen stiga efter en större förlust för att komma tillbaka till sitt tidigare värde?

Anta att en portfölj faller från 10 miljoner kronor till 8 miljoner kronor. Det motsvarar en nedgång på 20 %. Men för att återhämta sig från 8 miljoner till 10 miljoner kronor krävs en uppgång på 25 %, inte 20 %.

Ju större förlusten är, desto svårare blir återhämtningen

Jämförelse av hur stor procentuell uppgång som krävs för att återhämta investeringsförluster på 10 %, 20 %, 30 % och 50 %

Efter en förlust på 10 % behöver investeringen stiga med ungefär 11,1 % för att återfå sitt ursprungliga värde. Vid en nedgång på 30 % krävs en uppgång på cirka 42,9 %. Om portföljen förlorar hälften av sitt värde, alltså 50 %, måste den därefter stiga med 100 % – fördubblas – bara för att nå tillbaka till den tidigare toppen.

Ju djupare nedgången är, desto högre avkastning krävs för att återhämta förlusten.

Ur det perspektivet blir de historiska ETF-nedgångarna i första avsnittet ännu mer betydelsefulla. En investering med goda långsiktiga förutsättningar kan ändå drabbas av så stora fall att återhämtningen tar flera år.

En utdragen återhämtning kan vara särskilt besvärlig för investerare som behöver göra regelbundna uttag eller har ekonomiska åtaganden vid bestämda tidpunkter.

Därför bör långsiktig kapitalförvaltning handla om mer än att försöka nå högsta möjliga avkastning. Även storleken på tänkbara förluster och deras konsekvenser behöver vägas in.

Att eftersträva en rimlig avkastning och samtidigt hantera risken för stora värdefall kan göra det lättare att hålla fast vid en långsiktig ekonomisk plan.

Att undersöka andra avkastningskällor är ett möjligt sätt att arbeta med detta. Inte för att någon strategi kan eliminera förluster, utan för att en lämplig kombination av investeringar kan minska beroendet av en enda marknadsrisk.

4. Så granskar du faktiska resultat från en kvantitativ strategi

När du har förstått betydelsen av korrelation och maximala nedgångar är nästa steg att avgöra om en viss kvantitativ handelsstrategi verkligen hör hemma i din portfölj.

Börja med en verifierbar historik från verklig handel, inte bara en imponerande siffra för årlig avkastning.

Externa tjänster för uppföljning av handelsresultat, som Myfxbook, kan göra det möjligt att granska transaktionshistorik och resultatstatistik. Det kan ge en tydligare bild av hur en strategi faktiskt har fungerat under verkliga marknadsförhållanden.

Att en extern tjänst har verifierat handelsuppgifter är däremot inte samma sak som att en oberoende finansiell revision har genomförts. Verifieringen ger inte heller några garantier för framtida resultat.

Titta längre än till den redovisade avkastningen

Fyra frågor är särskilt viktiga när du bedömer en kvantitativ strategi:

Historik från verklig handel: Hur länge har strategin använts med faktiska pengar på marknaden? Har den prövats under olika marknadsförhållanden?
Avkastning och maximal nedgång: Hur stora risker och tillfälliga värdefall har varit förknippade med den redovisade avkastningen?
Hävstång, exponering och kostnader: Använder strategin hävstång eller håller den stora öppna positioner? Vilka förvaltningsavgifter och handelskostnader tillkommer?
Korrelationsnivå mot befintliga ETF:er: Skiljer sig strategins avkastningsmönster tillräckligt mycket från dina nuvarande innehav för att kunna bidra med verklig riskspridning?

Resultat från verklig handel ger belägg för att transaktioner faktiskt har genomförts, men historisk avkastning är ingen tillförlitlig garanti för framtida resultat.

Om den redovisade resultathistoriken även innehåller historiska tester (backtester) eller simuleringar måste dessa perioder tydligt skiljas från resultat som uppnåtts genom verklig handel.

För dig som redan äger ETF:er handlar det inte nödvändigtvis om att hitta strategin med högst avkastning. Det viktiga är om den tillför en värdefull avkastningskälla som skiljer sig från dina befintliga investeringar, till en risknivå du kan acceptera.

5. Behöver du egentligen andra strategier utöver ETF:er?

Alla som investerar i ETF:er behöver inte komplettera med en kvantitativ strategi.

Om dina nuvarande innehav redan motsvarar dina investeringsmål, din risktolerans och dina behov av likviditet kan det vara fullt rimligt att behålla dagens tillgångsfördelning.

Men i takt med att portföljen växer kan det vara klokt att fundera över några frågor:

Beroende av aktiemarknaden: Hur stor del av min förmögenhet är beroende av börsens utveckling?
Förmåga att hantera stora nedgångar: Skulle ett kraftigt fall i portföljvärdet påverka mina pensionsplaner, planerade uttag eller andra ekonomiska mål?
Dokumentation och riskhantering: Har strategin jag överväger en verifierbar historik från verklig handel och ett trovärdigt ramverk för riskkontroll?
Nytta för portföljen: Skulle strategin verkligen förbättra min samlade tillgångsfördelning när avgifter, kostnader och risker räknas in?

Låg korrelation är i sig inte ett tillräckligt skäl att investera.

En ny strategi bör bara övervägas om dess möjliga avkastning, riskprofil och praktiska förutsättningar passar investerarens övergripande ekonomiska mål.

Slutsats: Behåll dina ETF:er, men tänk bredare kring riskspridning

Långsiktigt sparande i ETF:er är fortfarande en rimlig strategi för många investerare. Att undersöka strategier med låg korrelation betyder inte att du behöver sälja de ETF:er du redan äger.

Den viktigare frågan är:

”Är min portfölj alltför beroende av samma marknadsfaktorer och avkastningskällor? Kan en annan strategi hjälpa mig att eftersträva långsiktig kapitaltillväxt och samtidigt hantera riskerna bättre?”

För den som redan har byggt upp en långsiktig ETF-portfölj är det en bra utgångspunkt att förstå historiska maximala nedgångar, korrelationen mellan olika investeringars avkastning och hur skilda tillgångsfördelningar påverkar den samlade risken.

När du undersöker strategier med låg korrelation bör du framför allt granska tre områden:

Verifierbara resultat från verklig handel: Granska faktiska transaktioner, hur långt tillbaka handelshistoriken sträcker sig och vilka kostnader som tillkommer.
Historiska risker och värdefall: Undersök hur strategin har fungerat under olika marknadsförhållanden.
Korrelationsnivån mot dina ETF:er: Jämför avkastningen under samma tidsperioder för att bedöma om strategin kan ge en meningsfull diversifieringseffekt.

Vi välkomnar gärna ett kunskapsutbyte om forskning kring kvantitativa strategier, riskhantering och portföljsammansättning. Syftet är att bidra till att intresserade investerare kan utvärdera olika alternativ utifrån ett bredare och mer välgrundat beslutsunderlag.

En väl sammansatt portfölj handlar inte bara om att skapa avkastning. Det handlar också om att hantera riskerna på vägen mot långsiktiga ekonomiska mål.